39+1
Om 8 dagar har vi haft Ellie hos oss i 3 månader ! Känns så fel men ändå helt rätt om jag säger så. Vi har verkligen levt runt Ellie dygnet runt sedan starten 8e augusti. Allt bara flyter ihop och det är fortfarande svårt att ta in allt. Har vi vart med om detta liksom?
Den där fruktansvärda känslan om ev men för livet eller att barnet är sjukt eller den frustration som maktlösheten ger den har försvunnit. Förstår inte hur vi orkat, och att vi hållt ihop så bra. Jag läste igenom min blogg nyss och det slutade med att jag satt i tårar, vad man förtränger. Känslorna blir så stora och påtagligt när man själv står där. Förstår de som blir kristna vid en kris, jag har väl aldrig bett till gud förrän nu. Man känner sig desperat, på gränsen till psykfall. Tittar man på Ellie nu så är man inte orolig längre. Det känns att hon mår bra. vi verkligen njuter och tar vara på tiden, imponerade över hur stark hon är, vänder håll på huvudet själv. Lägger man henne på sidan så dröjer det inte länge förrän hon ligger på rygg. Hon drar mig i håret, idag åt hon från bröstet 42 :) I natt somna hon vid 23 och sa till mig att hon ville bli nytt på vid 04 hon åt vid bröstet bra, somnade om till 8.30 då jag väkte pappa och han tog dagens skötning. Idag väger stjärna 2532g :) en stor tjej nu. Har alltid gillat onsdagar.
Ja det kanske inte alltid man har lust att skriva och uppdatera bloggen - men det är helt otroligt att gå tillbaka och läsa.
Vad mycket man glömmer och vilka minnen det framkallar att läsa texer fulla med saker man redan hunnit glömt.
Jag har bloggat sedan innan Lucas föddes och vilken känsla det är att kunna läsa vad man skrev när Lucas bara var ett par dagar gammal.
Jag har också grinat ett flertal gånger när jag läst din blogg sedan Ellie föddes ska du veta:-)
Känns skönt att hon mår bra och att allt börjar gå åt rätt håll.
Och stor börjar damen bli!
Bara drygt 100 g lättare än vad Max var när han föddes:-)
Kram