Jobbat ctur i kväll och i går en atur.Vissa patienter fastnar man lite bättre för och stammisarna allra helst då man får en annan relation med. Jag jobbar ju på lungan/infektion och de lungsjuka som kommer in kan komma ganska ofta. De rara och trevliga fastnar lätt och idag så tog jag ner en av de rara till kylrummet som avlidit. Det är hjärtskärande att se dem kämpa och man blir förundrad över vad kroppen kan klara av.Idag känns det lite extra tungt att säga farväl. Idag är det lite extra lättnad för att patienten inte måste kämpa för att ens kunna ta ett andetag utan nu kan få frid.Livet är verkligen orättvist. Livet är en fröjd så länge man bara har sina vardagsproblem.Livet är så skört, otroligt skört!