Pricken över I

Vad jag hatar när jag är över ambitiös, allt ska gå så fort och jag känner att jag kan klara ALLT. och det skulle helst startat redan i går. och jag vill så mycket utan att jag tänker på verkligheten, utan jag bara kör. Just nu relaterar jag inte till idag, men jag känner att jag borde tycka det är skönt att iaf vara hemma dessa 3 mån utan att klättra på väggarna.
Men Nej, efter tagit reda på alla regler och att jag ex kan jobba 20timi veckan och kan då jobba timmar och vara arbetssökande i 7 månader, men efter det måste jag välja, tim jobb eller heltids arbetsökande igen. Så påt bara!

Efter att vart hemma 1 år innan jag började på EGF så blev jag lika verklighetsblind, då jag hade tagit bort ställningen i början på dec och 6jan skulle jag börja jobba 50% och jag gick på kryckor ända in i mars. Och att ha så mycket med mig själv och samtidigt börja ett nytt jobb, som jag endast skulle bli upplärd på till mars endast halvtid, har jag funderat på idag hur fan jag klara. Kommer ihåg hur jag hade svårt att ens sitta i 4 tim still, bara det gjorde ont. Samt att jag denna tid var tvungen att tvinga mitt ben att börja böjas igen, vilket verkligen krävdes blod svett och tårar. och en riktig smärta utöver att lära sig gå igen.

Vet inte hur jag fått ihop saker och ting, just för jag har gjort allt samtidigt, eller blundat för det ena och bara kört på.

Kanske jag skulle ta och slappna av lite, mitt krav på mig själv kan ju faktiskt ställa till det för mig. Som att vara påläst innan man kommer till jobbet. Det Ska man ju få reda på där, du ska ju inte klara jobbet innan du lärt dig det. Eller när jag plockade bort spiken, inlagd 2 dagar, hem första dagen möte fm och några tim jobb efter lunch. Börjar känna lite för vems skull gör jag saker och ting? Detta var absolut inte för min egen skull. Och hade massor av övertid att ta ut.

Eller när jag satte in ställningen den 18 okt och den 9e nov? tror jag? då stod jag och gjorde egna smörgåstårtor till 50pers. Varför hade vi inte kunnat köpt dem, varför säger ingen NEJ? Min ben vart dubbels så stort den kvällen trots att jag spenderade mesta tiden i rullstolen med benet högt den kvällen. Här kan jag bara skylla på morfinet ;) Ren idioti!

Kan själv sitter så jävla starkt i mig och visst jag tror inte jag skulle vart där jag är idag utan den. Men med sitt förnuft bör man ju se till verkligheten med. Jag siktar aldrig mot skyarna, för jag är livrädd för att misslyckas, med det jag kan ropå, då jävlar ska det göras på bästa sätt.
Att man kan ha så höga krav på sig själv??? Fast jag vet iaf om det och det är inget jag sticker under stolen med, och det är heller inget krav jag lägger på andra, utan detta är enbart på mig själv.

Man borde sätta en varningstriangel på mig! För min egenskull!