sliten själ
Jag fick ont under armen, med hugg in mot hjärtat. Varje gång jag hosta så högg det till. När jag rörde mig, lyfte eller böjde mig så märkte jag att jag omedvetet höll andan. Då det gjorde riktigt ont, så man kände sig andningspåverkad av att bara andas. Att fylla lungorna med luft ska ju inte göra ont.
Funderade på vad jag gjort. Jag har mer ont på något ställe liksom.
Jag har visserligen arbetat själv med att byta blöja samt dra upp Pat i sängen. Jag kan ju gjort illa mig där, utan att känt det då.
Men sedan har jag ju varit snorig i typ 3månader genom förkyld för ca 2v sedan och det är inte bra än.
Jag har ju inte tränat MEN för mig så är det träning när man faktiskt blir svettig på jobbet samt att man tar ca 15.000 steg.
Samt att hämta Ellie på cykeln varje dag så svetten lackar å det känns som om man kvävs.
Så hjärtmuskelinflammation tänkte jag på direkt. Faktisk så blev jag lite orolig. Tänkte att jag jobbar ändå. Men tvekade in i det sista om jag skulle klara det ens.
Rätt ställe att ramla ihop på är ju faktiskt på jobbet 🤣
Men jag pratade med mina arbetskamrater iaf. Så dem skulle veta.
Men mot morgonkvisten så kände jag hur det ilade från ryggen mellan revbenen å mot under armen. Så det stod klart att jag har egentligen ont i ryggen!
🤗Tänk så glad man kan bli för lite ryggont.
Lite å lite..antagligen rätt mycket.
Men då är det ju bra att hålla igång. Jag försökte stretcha men det är precis där man själv inte når.
Räcker att må skit, nu ännu ondare i kroppen.
Men lättad iaf. Man får vara glad för det.
